Ojojoj, nu har jag glömt bort att jag faktiskt har en blogg - som jag egentligen tycker om att skriva på, men som jag bara behöver lite påminnelse om. Inte lätt alltid.

 

Allt blir inte alltid som man har tänkt sig, och det kanske inte låter så konstigt för vissa men för mig känns det väldigt skrämmande. När man har planerat sitt liv minst 3 år framåt, tänkt ut hur det ungefär kommer att vara, i alla fall vad man kommer att syssla med och sedan bara rasar den bilden. Det är, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. När jag gör något, gör jag det helhjärtat. Jag menar, varför gå in i någonting och inte ge 100%? Då är det väl lika bra att spara den energin och anträngningen till något annat, som man vill till fullo. Men, jag är så van att när man börjar något, så slutför man det också. Man gör det klart, som ett bevis till sig själv att man klarade av det och att man varit duktig. Ett ytligt exempel: man far inte till gymmet, och gör hälften av övningarna som man tänkt göra, och sen far men hem och tänker: "resten kan jag ju göra nästa månad". 

 

Bara att inse: Allt är inte lika enkelt och självklart för den delen, som ett träningspass. Och jag har faktiskt insett, att det inte gör någonting att avsluta något man påbörjat, om det inte känns bra. Det finns en anledning att det inte känns bra, och det blir inte bättre av att fortsätta. Att plugga till sjukgymnast var inte det jag tänkte, det jag trodde jag ville och det jag önskar att arbeta med resten av mitt liv - men då var det väl tur att jag insåg det direkt, före jag hunnit låna massor av pengar och "slösat" energi på något som jag inte vill till 100%. Att ge upp behöver inte alltid vara ett misslyckande, utan en insikt och en bekräftelse på vad man vill/inte vill göra. Hade jag aldrig provat, hade jag aldrig fått något svar heller. Men nu vet jag, och jag är fortfarande sugen på att plugga, men något annat. 

 

Att flytta till Umeå är ändå en av de bästa sakerna jag gjort. Jag trivs hur bra som helst här. Jag spelar innebandy i ett bra lag med underbara människor. Jag bor i en stad som präglas av ett av mina största intressen; idrott och innebandy, och jag bor med världens finaste och underbaraste kille. Jag har det fantastiskt bra ändå, och jag är nöjd. Dessutom har jag de bästa vännerna i hela världen.